Suzanne Mooney: Shatter, Scatter 4.10.–3.11.
Välkommen på vernissage 3.10. kl. 17.00–19.00
Guidad visning 13.10. kl. 13.00
”Ett intakt fönster intresserar närmast för att det är genomskinligt. Men när fönstret går sönder, är det den skörhet som alltid funnits där som fångar vårt intresse” [1]
Utställningen studerar glaset som material i relation till det fotografiska, med utgångspunkt i fragmenteringens kärna både som ett bokstavligt tillstånd och som en konceptuell ram, som är utgångspunkten till verket.Inom fotografin fungerar glas som ett verktyg för förstorning och fokuseringen av ljuset; för att hålla bilder inom ett lager av emulsion; för att använda olika apparater med pekskärm och för att skydda ramade fotorgrafier. Glas är laddat med många kotroversiella egenskaper och är samtidigt ett vardagligt ämne som omger oss men som vi sällan lägger märke till.
Fragmentering är explicit i videoprojektionen On Glass, sits an Image, i vilken ojämna delar från ett enda svartvitt fotografi visas sekventiellt. Varje bit ger en glimt av ett bergslandskap, av en molnig himmel, ett bart berg och avlägsna skogar, samtliga sammansatta i en oregelbunden form. Det ursprungliga fotot, taget 1903 av fotografen Henry A. Stanley, visar en utsikt från toppen av Mount Monadnock i New Hampshire. Fångad på ett glasplåtsnegativ cirkulerade detta fotografiska objekt i utställningar i över ett sekel innan Mooney medvetet krossade det. Videokonstverket, som beskriver denna fördärvning behandlar tanken om hur fotrografier kan betraktas som objekt som existerar inom en kontinuerlig process av produktion, utbyte och konsumtion.
Glas är ett amorft ämne, varken flytande eller fast, utan ligger någonstans däremellan. I galleriet i andra våningen fortsätter verken att utvidga glasets mångfasetterade natur i en installation, i vilken kontsnären sammanställer blåsta glasformer, fotografiska tryck, text och olika föremål. Utforskandet av glasets föränderliga natur möts i många former i rummet och understryker att allt glas oundvikligen kommer att gå sönder nån dag. Medan vissa glasföremål har redan fördärvats, är andra fortfarande intakta och tar fram möjligheten att i nästa skedet kan det vara dessa föremåls tur att bli fördärvade. ”Vad händer när du tappar en kristall, om den fördärvas, och om du skulle kasta en blick på glasbitarna, som trots att de bara är glas, fångar din uppmärksamhet… Som skimrande glasskärvor blir glas något nytt.” [2] Shatter, Scatter är en del av en bredare konstnärlig forskningprojekt, som tittar på glas som ett överallt närvarande material för skapande av bilder.
Suzanne Mooney (f. Irland) är en bildkonstnär baserad i Helsingfors som arbetar med fotografi och dess materialitet. Sedan hon utexaminderades från The Royal College of Art i London har hennes verk framställts internationellt i utställningar på ADN-plattformen, Barcelona; A.I.R Gallery, New York; Finlands Fotografiska Museum, Helsingfors; Photo Ireland, Dublin; Vitrine Gallery, Basel; Weserburg Museum, Bremen; Contemporary Art Society, London och Lewis Glucksman Gallery, Cork. Hennes verk finns i OPW, den irländska statens och Kiasmas samlingar. Suzanne är lektor vid Konstakademin i Helsingfors och doktorand vid Aalto-universitet. Utställningen stöds generöst av Kone-stiftelsen och Centret för konstfrämjande (Taike). Tack också till Slate och Zach på Glasverkstaden vid Aalto.
[1] Teju Cole, ’Shattered Glass’ teoksessa ’Black Paper: Writing in a Dark Time’ (2021)
[2] Bill Brown, ’The Secret Life of Things’ teoksessa ’Other Things’ (2015)
