Vītālis ∼ ovalens ljus, är en rumslig visuell fröjd sprängfylld av livskraft, eld och viskningar, där upprepningar och stunder anpassar sin rytm efter varandra. Strömmen av serigrafi flödar genom kärnan och inbjuder till andra sätt att presentera konst i en allegorisk komposition. Bara en krusning och ordens innebörd blir grumlig.
Jag återvänder till den välbekanta utställningslokalen efter mer än tjugo år, jag upprepar. Det var senast då jag tryckte på paus. Nu får rörelsen strömma och jag med den. Vītālis, livskraft, är ett verk som formas platsbundet och tidsmässigt. Galleriet är en tillfällig ram för de element som burits in för att organisera sig och synas. Premiären av en ny installation, den första rytmiseringen, en uppsluppen lek, hängs upp i Åbo Konsthall. De handtryckta ornamenten på pappersrullarna skojar och glöder, deras teman löper vilda, precis som ett fullt liv. Vītālis är född av sig själv, den har i smyg lånat mina händer i ungefär fem år och jag hjälper till med dens komplettering så länge den tillåter, eftersom livskraften inte har något slut, ingen punkt definierad av människan. Vītālis är en evig våg där tiden upphör.
Den ekvatoriala solens frukter dryper av ljus. Tyngden är ett löfte om sötma. Ananasen är ljusgul, mangon är mörk. Det är annorlunda i Norden, djupet kommer från fåror. Jag studerar upprepning och dess relation till speciella stunder. Vītālis lånar min mun, jag smakar på mångfalden. Jag samlar och ramar in frön, odlar stjälkar, skulpterar former, målar, spelar in. Livets varierande spår är av intresse för konstgrafikern. Jag letar efter den djupröda förtätningen och dess gyllene ljus, ovalens ljus, vid korsningen av olika tekniker.
Verken som ingår i utställningshelheten har formats under de senaste åren i Åbo och runt om i världen. De har formats genom performativa och rituella upprepningar i vardagen, som var och en för en närmare kärnan av att förstå livet. Den (magiska) tid jag upplevde förra vintern i Villa Karo, i ljuset av Benin, var särskilt betydande för att klarna upp helheten.
Sirkku Ketola är en samtidskonstgrafiker från Åbo som studerar upprepning och den resulterande variationen som en del av livets kod och mångfaldens skönhet. Hon är en civiliserad vilde som bromsar den digitala bildströmmen med en hantverksfas och försöker förstå människans rytm i förhållande till materia. Kroppens verkan på bilden, och vice versa, slutar aldrig att fascinera henne. Ketola tog Bildkonst magisterexamen från Bildkonstakademin vid Konstuniversitetet 2009. Hon har även deltagit i ett stort antal inhemska och internationella projekt och utställningar. Ketolas fleråriga A Body Called Paula-projekt (2017–2027) som kombinerar serigrafi och performans har gjort henne till en internationellt känd konstgrafiker.
Utställningen har stötts av Centret för konstfrämjande.
Ytterligare information:
www.instagram.com/sirkkuketola / www.sirkkuketola.com
Utställningen visas i Åbo konsthalls Iso Galleria 6.9.-27.10.2024 ons-fre 12-18, lör-sön 12-16
Adress: Gamla Stortorget 5, Åbo
