Ida Palojärvi: Anlegestelle
Installation 2016
Ljuset blixtrar till som genom ett trollslag, jag ser vita blommor. Innan jag hinner gestalta storleken på rummet eller studera detaljerna blir det mörkt igen. Jag förundrar mig över vad det var jag just sett? Fanns blommorna verkligen där, var de riktiga? Jag ser dem som en efterbild, som efter ett blixtljus eller som om jag stirrat rakt in i solen. Jag stiger ut ur rummet och kommer på mig att tänka om jag kunde stiga in det igen. Skulle jag få ett bättre grepp om verket? Jag gör det, blommorna kastar sin glimt i mitt synfält på nytt, uppskakande flyktigt och försvinner i mörkret igen. Jag är förvirrad och triumferande. Året är 2012 och jag har precis sett Ida Palojärvis slutarbete Hamza.
För att uppleva Idas verk krävs fysisk närvaro: att man dröjer sig kvar, rör sig omkring i rummet, går nära verken eller stiger in i dem. Samtidigt är de undflyende och låter sig inte erövras. De är roterande berg av papper, synliga för ett öga som vant sig vid mörker. De är bilder som glimtar till ett ögonblick. De är förnimmelser av skönhet – kanske skatter – som gömmer sig bakom fysiska hinder eller mörker eller en väggkonstruktion. Föremålen i Idas verk, blickfången i hennes installationer är magiska och ändå på något sätt banala: knivar, frukter, bergslandskap, guld, salt, blommor. Utgångspunkten för verket Anlegestelle är maktbruk och människans egen potential att missbruka makt: tanken att man själv kan orsaka lidande, kanske delvis oavsiktligt och omedvetet.
Jag följer Idas arbete på nära håll, vi delar arbetsrum. Hon jobbar långsamt, hon följer verkets idé, testar, bygger och ritar modeller. Jag frågade henne en gång om hon spänner sig för att slutresultatet inte ska motsvara hennes ursprungliga vision, för oftast kommer hon åt att studera verket först tillsammans med publiken när det redan är utställt. Därför är risken för att verket inte ska fungera accentuerat närvarande fram tills verket ställs ut. Att hon tagit den här risken har tillsvidare åstadkommit de erfarenhetsmässiga situationer som hennes verk skapar.
– Marja Viitahuhta –
Ida Palojärvi (född 1981) är bildkonstnär med magisterexamen i bildkonst från Konstuniversitetets Bildkonstakademi. Verken som nu kan ses i Åbo Konsthall har tidigare visats i HAM-galleriet i Helsingfors år 2016. Palojärvis verk är platsbyggda installationer. De grumlar, förändrar eller förvränger ofta betraktarens vardagsperception.
