VID NATTEN DEN ELEKTRONISKA SPANIELN
Ljud-och bildkonstnärerna Jonna Karanka, Merja Kokkonen och Laura Naukkarinen är också kända under artistnamnen Kuupuu, Islaja och Lau Nau. Tillsammans har de uppträtt och publicerat improvisionsbaserad musik mellan åren 2005–2011 under namnet Hertta Lussu Ässä.
Tio år senare vaknade de till sin egen längtan, och bestämde:
Den magiska cirkeln måste aktiveras. Det kändes naturligt, att nästa framträdande skulle vara något nytt, och så föddes en idé om en gemensam konstutställning.
Konstnärerna hämtas till samman genom bla. Användning av analog teknologi. Såna redskap är grafikpress, vävram och modularsyntetisatorer. Apparaterna kräver beröring av användaren. Krökningar, trädningar, höjningar, sänkningar, och omsorg. Inte bara materialisk förståelse? Utan samarbete, med en mekanisk apparat som känns nästan som en kompanjon.
I Utställningen finns vävningar, grafiska- och ljudverk.
Genom de olika använda teknikerna, stammar arbeten från bl.a. visuella noteringar, hallucinationer och att röra sig från tillstånd till tillstånd. Utställningens startpunkt är också vänskap och dess vårdande genom att göra tillsammans. Inspirationen föds inte i ett tomrum, utan genom interaktion med andra.
Jonna Karankas textilarbetsserie drar från Klüvers konstant, i hallucinationernas psykologi. Det menar enkla geometriska former, som till exempel ett rutnät. De s.k. enkla hallucinationer man ser oberoende av vad som orsakat hallucinationen(droger, sömnbrist, sinnesisolering.) Man har känt hallucinationerna som krävande, p.g.a. det är “för mycket” att se i vyn: Färgerna är strålande, saturerade och lysande. Konstserien strävar efter denna överflödes-Geometrin och att de lysande färgernas syns överstimulerande.
Merja Kokkonen avdrar monotypier som hon använder vid sidan av bläck.
Naturliga material som ylle, blommor och tång, industriella produkter från supermarketernas fruktpåsenät till gummiband. Saker och objekt fortsätter sin gång i bilden. Som bildspråk vars tolkning är på observatörens eget ansvar.
De analoga ljudverket av Laura Naukkarinen är ljudvågsuppenbarelser, syntetiska visioner. De är producerade genom att reglera den elektriska spänningen genom en Buchla 200-syntetisators oskilatorer. Ljuden är inte bara bundna till ettor och nollor, utan existerar som fysiska smulor på ett magnetband, vars framskridande på en bandspelares tonhuvuden kan följas med av den som ser på.
Utställningen har fått stödd av Finska Kulturfonden och Centret för konstfrämjande
