Perttu Saksas nya utställning Dawn Chorus handlar om naturobservation, försvinnande, känslan av saknad och melankoli.
Det är fråga om en intim känsla som inte får mycket plats i ett samhälle där dygderna heter effektivitet och materiella värden. Allt färre av oss uppfattar naturens mångfald, vi lever skilda från den omgivande naturen, kanske kan vi inte längre sakna dem. Det rimmar bra med idén om naturen som resurs och materiell tillgång.
Skulpturernas tunga industriella material har också bidragit till förlusten av natur. Bronsen har funnits med genom människans hela kulturhistoria. Med monumentens och porträttens arkaiska material följer kanske också en blick för kulturhistorien och människan; en blick som borde riktas mot försvunna och försvinnande arter som inte kan ses i museernas porträttgallerier?
Dawn Chorus syftar på ett kollektivt uppvaknande – till stunden när de olika fågelarterna anar att dagen gryr och sjunger samstämmigt ögonblicket före soluppgången. Dawn Chorus är ett mått på människan, förskjutningar i observationernas betydelse när små och omärkliga proportioner blir jämförbara med mänskliga proportioner. Människans och geologins relation är också ett sätt att förstå vårt tidsmässiga förhållande till världen – och att även hitta någonting trösterikt i vår obeständighet.
Perttu Saksa (1977) är en fotokonstnär och skulptör från Raseborg. Saksa arbetar med teman som behandlar relationen mellan människan och miljön. Verk av honom har visats på utställningar i Finland och utomlands sedan början av 2000-talet och finns i många offentliga samlingar. Fotoboken Dawn Chorus som behandlar utställningens teman utkommer i höst hos Garret Publishing. Verken har kommit till i Saksas närmiljö på Hangö udd 2002–2022.
Utställningen har understötts av Konestiftelsen och Centret för konstfrämjande.
