I galleriutrymmet skapas en helhet som speglar människokroppens, sinnets, hjärnans och medvetandets sammanflätning. Det vita rummet är en yta, liksom huden är en yta på vår kropp. Det vita rummet och föremålen representerar sinnets konstruktioner: en sorts modell eller karta. Den modell som hjärnan skapar är grunden för tolkningen av händelserna i den yttre världen och jagets upplevelser. Modellen eller kartan som vi skapat samarbetar med kroppen och försöker hela tiden upprätthålla känslan av kontinuitet. En beröring av huden framkallar en skälvning på den vita ytan – någonting händer.
I utställningen representerar verket Klovni (Clownen) människan. Via den öppnas olika tolkningsmöjligheter mot sinnets och medvetandets funktioner, men också mot cirkusens och nöjesparkernas fingerade världar, där illusioner och trick tar betraktaren från den ena underliga upplevelsen till den andra. Clownen är samtidigt både en irrationell och en verklig gestalt. Den har ett motsägelsefullt väsen: humoristisk och samtidigt ständigt otursam i sina möten med världens händelser.
Utställningen Utvidgad verklighet behandlar hjärnans förmåga och oförmåga att uttrycka verkligheten. Man utgår från att hjärnan är rationell och ofelbar, medan vår kropp och kroppens förnimmelser är någonting annat. Är det verkligen så, när vår hjärna uteslutande fungerar i samarbete med kroppen? Hurdana är de facto våra upplevelser? Kan vi dra en gräns mellan det verkliga och det overkliga? Är allt i grund och botten relativt och förmedlat av en subjektiv sanning?
Utställningen fokuserar på kroppsmedvetenhetens sköra balans. Den egna kroppens erfarenheter och allt som där ingår kallas kroppsmedvetenhet. Medvetenheten om den egna kroppen uppstår i hjärnan när den kombinerar information från syn-, känsel- och balanssinnet. I hjärnan sammanställs informationen till modeller som producerar en upplevelse av den egna kroppen. Om sammanställandet av sinnesinformationen av någon anledning misslyckas uppstår konstiga upplevelser. Den extremaste är känslan av att befinna sig utanför sin kropp. Vid sådana konstiga upplevelser kan man tycka att kroppens delar töjer och krymper, ens eget ben kan kännas främmande eller en tredje arm kan uppenbara sig på bröstkorgen. Alla observationer gjorda under upplevelsen av att befinna sig utanför sin kropp handlar, enligt vad man nu vet, om kombinationer av fantasier och tillgänglig sinnesinformation. Det nya sceneriet verkar fullständigt trovärdigt och upplevelsen av att sväva är mycket äkta, vilket är ett bevis på hjärnans enorma kapacitet att processa. Den neurala matris vi lever i töjer och formar sig enligt situationens krav.
Anna Hyrkkänen är en bildkonstnär som arbetar i Tammerfors. Hon arbetar huvudsakligen med skulptur och rumsliga installationer och ljusinstallationer. Hennes verk kommer ofta till genom iakttagelse av ljus i olika utrymmen och material: ljuset är en konkret och tolkningsmässig del av dem. I hennes arbete blir det forskande, reflekterande sinnet och den upplevande kännande kroppen föremål för observation. Verken behandlar människan som kroppslig och mental varelse, envist knuten till det materiella och tiden.
Utställningen har fått understöd från Centret för konstfrämjande.
